Jag har nu äntligen fått mina höns!
Den ursnygga tuppen får namnet Goliat och de två hönorna skall heta Dolly och Märta.
Dolly har fått sitt namn pga av utseendet. Ni kommer att förstå när ni snart skall få se henne. Men ni får inte skratta åt en fin hönedam. Då kan hon ta illa vid sig!!
Dolly värpte vårt första ägg på gården. Jag lade ut ett litet vitt hjärta av porslin i värp redet. Bara för att få de att vilja gå dit och värpa. Det gjorde hon också!! HURRA!!
Tänk er egna ÄGG!!
I morse när vi kom till hönsen så var det Goliat som låg i redet. Hmmm!!
Jag var rädd för att han hade missat något viktigt här i livet. Vi får väl se om han behöver gå i terapi eller nåt......
Höns huset är nu helt klart men ute gården är kvar att fixa så här har jag inte tid att sitta och skriva. Sätter ut lite bilder sedan på den sköna vännerna i hönshuset.
Mors, mors!!!
Ha! Vad roligt att det funkade med porslinshjärtat!
SvaraRaderaNi får väl fixa en egen "säng" till Goliat. Kanske med sänghimmel och en skön madrass :) Passar en tjusig herre!
Kram
Ja, fantastiskt!
SvaraRaderaSenare på eftermiddagen så kom ett ägg till som var brunt efter Märta.
Nu har de dessutom fått en utegård utanför sitt fina hus.
Trevligt inslag på¨vår gård!!
Grattis och lycka till med de nya husdjuren! En liten fråga bara: är det ingen risk att någon av alla era hundar tar sig ett mellanmål?Vi hade höns tidigare, och vår fågelhund tog alla chanser att ta sig en smakbit,om inte grinden var stängd.Hur skulle vi ha gjort för att få bort det?
SvaraRaderaAng. ovanstående: Mina svärföräldrar har höns, som ibland går fritt på gården. Figo (eng setter) är intresserad och går gärna fram till dom men så fort dom vänder sig om mot honom så stannar han. Vår vorsteh Bosco däremot, han skulle nog göra slut på alla inom kort. Han har även hunnit med att göra något utfall mot hönsgården i hopp om att komma sig genom nätet.
SvaraRaderaKanske hundar kan skilja sig åt individmässigt, men jag tror nog ändå att brittiska raserna är "säkrare" än de kontinentala raseran som vorsteh som ju har en helt annan viltskärpa.
Ja det var bara min tanke
Ja, du har helt rätt Maggan!
SvaraRaderaDet är olika från ras till ras men också från individ till individ.
Det är inte bara de så kallade utpräglade jaktraserna som är intresserade utan jaktlusten att jaga finns även hos sällskapshundarna. De kan ju dessutom vara lite odresserade i så stor störning så det inte är så lätt att styra dem när deras lust faller på.
Vi har gjort en gård av hund gårds galler. Det är mycket kraftigare galler än höns nät. Som en räv/hund lätt tar sig igenom.
Vi måste dessutom skydda dem från rovfågelvilt. Galler/nät över också!!
Givet skall de så småningom få gå fritt på gården, men det måste vi styra allt efter våra övriga aktiviteter...
En levande höna värper bättre än en död, så....
Vi har hönsen utanför hundgården så hundarna har värsta bra habituerings träning där. Redan nu så är det inga hundar som springer runt hönsgården när de är lösa. Inte så intressant längre!
Men hade vi haft dem så att hundarna inte ser dem från hundgården så skulle de nog springa dit så fort de kom lösa. Varje gång blir det nyhetens behag då!