Tjejen & Tula!

Jag tänkte att jag skulle gå en sväng med Tjejen. Om man skall gå här så är bästa stället på Näversjöisen. Snön har smält ner och det är bara som ett frost lager uppe på. Perfekt som promenad före.
Tjejen har som ni vet ni som följt mina turer med henne i skogen hållt nära kontakt. Lite för nära om man tänker sig att hon skulle hitta någon fågel innan jag kommer för nära och förstör för henne. Så för första gången så tog jag med en annan hund. Engelsksetter Tula blev det i och med att hon håller sig någorlunda i skogen och är ganska duktig att hitta skogs fåglarna.
Jag släppte de båda direkt uppe på gården för att sedan ta den lilla stigen ner mot sjön. I inhägnaden hade jag Gordonsetter Nichi och en Vorsteh hanne P. I full lek springande runt, runt.
Kommer ner till sjön och tar vänster ut på isen. Tula springer i skogs ridån eftersom hon har varit med om att det suttit fågel där förr.
Vi kommer inte mer än 20meter så tar en Tjäder tupp och lägger i väg i full vingbrädd. Tula ser jag inte, men den satt liksom de flesta fåglar nu högt uppe i en gran. Hon kom inte springande ut på isen efter den så förmodligen fick hon inte syn på den.
Men mina vänner det fick Pointer Tjejen!
Vilken upplevelse det blev!
Oj! vad den var stor! Flög lågt över sjön så den riktigt visade upp sig för henne.
Jag sa inget till henne då jag har viljat att hon skall få en härlig fågel känning. Så att hon skall förstå att hon skall ut i sök ordentligt. Annat för man jobba på sedan.
Hon sprang efter en bit så länge hon såg den. Sedan så vände hon tillbaka och sökte igenom alla dofter som fanns kvar där den suttit. Spännande!
Jag provade att kalla in henne på pipan och tecken. Hon kom direkt och var överlycklig. Berättade om vilken häftig upplevelse hon varit med om.
Sedan så tänkte jag att Tula var det en stund sedan jag hade sett. Det var tyst och stilla!
Jag tränade lite ligg med Tjejen på håll under tiden som vi väntade på att Tula skulle visa upp sig som hon brukar. Ingen Tula!
Hmmm!!
Nu har hon något spännande tänkte jag. Precis när jag skulle sätta upp Tjejen så kom det Fyra Orrar över oss. Oao!!
Vilken träning för lilla Tjejen!
Hon blev kvar i sitt/ligg läge och jag bara pratade lite i lugn och ro med henne. Men, hon blev liggande alldeles själv en bit från mig. Öronen var hopklistrade på huvudet och kroppen som en fiolsträng. Hon fick beröm!
Tula kom aldrig efter fåglarna så nu började vi undra vad hon var. Visst var det hon som fått dem på vingar? Det tror jag nog, men....????
Efter en stund så kom hon i alla fall och stannade till på tjäderplatsen för att snusa runt lite. Då passade jag på att kommendera ligg. Hon fick beröm och så var det inget med med det.
Nästa gång skall jag ta med mig en apport. För det är det som hon behöver mest. Apportera på lukta gott ställen.
Det hela utspelar sig 50-75meter från vårt hus. Visst är det otroligt att få möjligheten att bo i naturen.
På morgonen så kom Naturälskaren, fotografen och konstnären Göran Boström på besök. Jag hade inga hundar, hästar eller troll ute. Det var lugnt och tyst på gården. Han kom in på gården och i träden vid hundgårdarna så satt orrarna och snaskade. Han tog fram kameran som han nog för det mesta har med sig. Tog någon bild innan de blev störda och flög.
Men de flög alltså inte så långt då vi träffade på dem en stund senare. Tula, Tjejen & Jag!!