På min lilla tur med Tjejen på myrarna ovanför där vi bor gick jag nästan vilse i dimman.
Man tänker inte på att ta med sig GPS eller kompass när man är ute på sin hemma skog/myr.
Jag kände att en viss oro infann sig hos mig när jag kom fram dit jag var säker på att vägen skulle finnas, men icke.
Lilla Tjejen skuttade glatt hit och dit och snusade efter nya spår. Helt ovetande om att vi/JAG inte har riktig koll på åt vilket håll vi skall gå.
Dimman var så jäk... tjock att jag inte såg tiken när hon var mer än 40-50meter bort. Jag stod still en stund för att kanske höra om våra hundar skulle kunna skälla där hemma. Inte det heller! För en gång skull så var det knäpp tyst. Jag bestämde mig för ett håll som jag trodde var rätt. Yes! tillslut var jag på en skogsbilväg som jag kände igen mig på. Huga ligen!
Föresten EN TJÄDERTUPP såg vi!
...men då fick du väl dina 5 km med råge idag :o)
SvaraRadera... Ps. jag kanske oxå antar er utmaning... jag vet då två hundar som inte skulle ha något emot det.
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaMaggan GE GÄRNET!
Kom så går vi!
Ja, jag låg klart på plus idag. Men imorgon skall jag till stan då blir det ingen going.
Vi räknar med dig!!!
Jag har åkt skidor och blev vilse trots GPS och välkända jaktmarker.
SvaraRaderaLitade helt enkelt mer på mig själv än GPS:en.
Slutligen kom jag fram till att jag var bara ca 300m från bilen men det var många öppna bäckar så därför fick jag skida runt så jag blev nog yr i huvudet. / Kari