Apport i parti och minut!!

Det var mycket roligt att få träningsbesök av en trevlig Vorsthetik med Husse & Matte som hade fastnat lite i Apport träningen i går kväll.
 Jag kan refletera lite över när många tycker att de fastnat med Apporten.

Oftast handlar det om att förarna har börjat att bli lite osäkra i sitt upplägg (lärar jobb) och därmed i sitt kroppspråk.
Då blir det en överföring till hunden direkt!
 Det som jag oftast ser är att när osäkerheten kommer så blir vi förare automatiskt lite för stränga i röst och handling eller veliga i kroppspråket. Hunden blir osäker på om den ens törs gå ut och hämta Apporten. Vi verkar ju så osäkra eller allvarliga i kroppsspråket!

Att få till en god Apportör är en träning mellan PÅ och AV!
Lydnad och att kunna samarbeta med glädje och med lusten på!
Vårt uppdrag är att hitta balansen där imellan.
När skall jag berömma med lugn och ro för att hunden skall kunna bibehålla sin koncentration på uppgiften? När skall jag berömma med pepp i rösten?
Det beror på vad hunden besitter. Den förare som fort lär sig det får snabba framsteg.

När skall jag kräva Lydnad och vara bestämd och när är det dax att ta fram hundens inne boende lustar?
Det beror helt på hur hunden är som individ.
 En hund med lite sämre motor är svårare att starta på lust för apporten medans en hund med mycket lust måste dämpas inför bytet för att inte tugga och enbart leka.

Att läsa hunden är alltså en viktigt nyckel i Apportträningen.
Det är därför som Apport är så toppen i sin helhet då både att vi som förare och att hunden måste samarbeta till fullo för att vi skall lyckas.
Det är vi som är LÄRARE/LEDARE som styr (skall ha kunskapen att visa hur) kräva och motivera inlärningen och Hunden som genomför och måste visa sin vilja att lära sig, samarbeta och genomföra.