Vilka framsteg vi såg på förare och där med hundarna!!! Jätte bra jobbat!
Onsdagens träning bestod av att locka hunden till att tycka att matte/husse är bäst och därmed skulle föraren berömma, locka och vara trevligare att vara med än vi med störning av div. leksaker. Ni fick chans att börja att ge valparna en tillrättavisning när intresset var riktad ut åt oss med leksaken i stället för att bry sig om den fantastiske föraren. Ni lyckades vinna charm tävlingen allihopa. Hurra! Själv så kände jag mig besegrad i denna övning. Grattis till er allihop!
Sedan fick ni känna på att vara den skyddande och trygga ledaren. Där störningen var en stor "stark" hund som ingen av er kände. Försvara reviret gör ledaren, eller hur!
Hela träningen var för att stärka banden mellan er förare och era hundar.
Vi gick igenom valparnas nuvarande utvecklingsfas. För att få förståelse för våra nya familjemedlemar Hunden. Tack Ia !
Första året blir en hund en 13årig människa i utvecklingen så vi måste förstå varför det gäller att hänga med det första året med medveten vardagsträning. Väntar vi för länge att styra upp vår tillvaro med hunden så blir det jobbigare och det krävs andra metoder många gånger för att få en trevlig medlem i familjen. Men visst är de söta och gulliga, men det bor en liten vildvarg i alla hundar.....
Sitt stanna Beröm och frikommando återkommer hela tiden i träningen då vi skall lägga till oss bra vaner med våra hundar.
Att börja kräva kontakt av vår valp är en investering för framtiden. MEN lydnad och goda vaner är annars en färskvara så det skall bli ett sätt att umgås med varandra varje dag.
Mycket kul hade ni ihop med valpen på träningen igår. Ibland kom kravet in, när det behövdes för att det är erat jobb att se till att valpen håller den kontakt som krävs.
Lycka till!
Hej hopp!
SvaraRaderaEn väldigt lärorik och kul kurskväll, jag kände mig nästan hög när vi åkte hem igår kväll, så där så man älskade hela världen!
Ni är så jätte bra på att lära ut och peppa en - Ia, Tina och Thomas, Tusen Tack!
Det var dock inte lika lätt att behålla den känslan idag, Kosmoz var inte alls lika road av mig idag och verkade ibland nästan trött på mitt pipiga kvitter (försök att låta positiv och uppmuntrande). Dessutom kom allt bitande tillbaka nu på eftermiddagen, med besked. Så nu börjar genast osäkerheten och frustrationen smyga sig på, vilket han känner direkt, men vi fortsätter några dagar till innan jag sätter mig ner och gråter en svätt.
Ia sa att jag kunde skriva frågor här på bloggen och eftersom huvudet nästan är sprängfyllt av dem tömmer jag några här så
det får plats med fler.
* Vi var precis ute en sväng och jag hade problem att få på honom kopplet, han sprang undan så fort han förstod att jag skulle ta på det och hela promenaden var han väldigt ovillig att ta kontakt och de gånger han gjorde det såg han så uttråkad ut, vad gör jag åt det?
* Gjorde vi något fel när Kosmoz var valp, som gjorde att han inte blev direkt kontaktsökande?
* Är han en dominant hund, grannens taxvalp olivia, som dessutom är två månader äldre, vill han gärna sätta på plats när de träffas och går man förbi någon äldre hund som skäller eller morrar, svarar han imot. Hur ska man tyda det?
* Kan man leka, typ kamplekar med honom eller bör vi undvika det? Det roligaste han vet är att jaga ett rep, när vi springer runt med det och fånga det och ha dragkamp.
* Tina sa första gången att han var en liten utmaning att uppfostra, vad exakt menade hon/du?
* Hur tränar jag bäst att lära honom vara ensam hemma, han skäller och ylar som den värte när man lämnar honom en stund?
* Ibland följer han mig som en skugga när jag går och jag har läst någonstans att det inte är något positivt, varför gör han så och vad gör jag åt det?
* I bilburen ylar och gnäller han när vi åker, hur tränar vi bort det?
* Hur stort behov har de av att umgås med andra hundar, jag vill gärna ha två hundar för jag har fått för mig att de behöver ha en artfrände för att må riktigt bra, är jag ute och cyklar när jag tror så? För ibland vill jag ha en snart så de kan växa upp tillsammans och att de alltid har någon att röja runt med, men är det bara en korkad illusion och vad har du/ni för åsikt?
Nu lovar jag att sluta så du/ ni orkar läsa allt.
Tack på förhand.
Ha det bra!
Mvh. Malin
Nu ska jag sluta för denna gång,
Hejsan!
SvaraRaderaTack för en härlig kväll alla på onsdagskursen!
Jag tänkte komma med lite tips till en av Malins frågor. Det kan finnas flera sätt att lösa ett och samma problem men det här är vad som har fungerat bra för oss med våra två hundar.
Åka bil kan lätt bli mycket gnäll och skäll. Det man bör tänka på här är att inte ge upp för snabbt utan ha ett lååångt tålamod.
Vi har gjort så att vi satt in hunden i buren i bilen och kört iväg (inte för en tur till affären utan med målet att träna hunden :)). Sedan har vi kört så länge att hunden till slut lägger sig till ro och somnar. Då har vi kört hem och tagit ut hunden. Under tiden hunden är orolig och gnäller/skäller har vi inte ägnat den någon uppmärksamhet alls, när det varit tyst och lugn har den fått beröm. Det går inte säga hur lång tid det tar, för det är individuellt.
För varje biltur har det tagit kortare och kortare tid innan vovven blivit lugn och efter några gånger har den accepterat bilåkningen direkt.
Om vi som flockledare uppträder lugnt och sansat och inte upmärksammar hundens oönskade beteende kommer den att förstå att det här med bilåkning inte är så farligt.
Pratar vi med eller fyar hunden så får den den uppmärksamhet den vill ha och tror att du håller med om att det är otäckt.
Tina, du får gärna komplettera det jag skrivit om du tycker att jag missat någonting eller om du har andra ideér.
Hälsningar Ia
Hejsan på er!
SvaraRaderaAtt hundar inspirerar,aktiverar,förtvivlar, men framför allt så intresserar de oss och ger oss väldigt mycket att fundera på det är ju helt klart. Det är ju därför som det är så himla roligt att ha hund. Det är ibland att man är som en detektiv.
Ia svarade dig jätte bra på bil träningen så den behöver jag inte prata om så mycket.
Jag skulle nog bara trycka på en sak lite extra som du tog upp i och med bil träning.
Jag ser ett litet mönster i dina problem som du vill lösa, Malin.
Om du tänker dig att din valp just nu håller på att lära sig hur du vill ha saker och ting runt din flock. Han skall lära sig de första kommandon som SITT, NEJ, BRA och kanske något till. Då är det viktigt att inte prata med honom så mycket. Om du pratar med honom som om han skulle förstå svenska så blir det alldeles för svårt. Då orkar han inte lyssna på dig när du säger tex. SITT heller. Du blir alldeles för otydlig och han blir trött i huvudet.
När tex du går ut i hallen för att sätta på honom koppel för att ni skall gå ut.
Prata inte så mycket med honom utan ropa på honom och säg vänligt bestämt SITT. Upprepa dig inte utan se till att han sätter sig. Ge bara en liten gos och håll i honom. Sätt sedan på honom kopplet och efter det kan han ju kanske få en gobit. När du nu tränar Sitt och att hunden inte får resa sig förren du ger ett fri kommando så är detta ett jätte bra tillfälle till träning. Kanske kan du i början göra det lite enklare för dig genom at han får ha halsbandet på sig inne.Då är det ju bara att koppla på kopplet.
Han har nog inte vant sig att du trär på halsbandet över huvudet bara.
Träna det för sig inne när som helst.Ganska ofta till en början för att han skall vänja sig. Sitt varje gång!
Ensam träning!!!?!
Nästan alla de andra frågorna handlade om samma sak ur hundens perspektiv.
Valpar har starka behov av att få vara nära sin flock, MEN detta är ändå något som man enklast tränar när de är liten. Att valpen skall få känna att det är OKey att vara ensam det är vår vilja. Vill du få ordning på detta så är det att träna ofta.
En hund vet inte hur länge den har varit ensam. Den har ingen tids koll. Kort eller lång stund spelar ingen roll. Om hunden skall förstå så gäller det att stålstätta sig, precis som Ia sa. Ha tålamod! Det tålamodet behövs för att stå ut med att det låter ibland för färligt. Att verkligen inte ta ut hunden eller prata med hunden när den protesterar mot att sitta i bur i bilen eller hemma är viktigt. Om du tar ut honom ur buren när han låter som en mistlur, då lär du honom att OM du låter så får du komma ut. Då kommer han att låta än värre nästa gång och kan hålla ut ännu längre.
Att inte ge honom någon kontakt alls under denna tid är viktigt men kan ibland vara svårt. För hunden är ju inte bara prat utan även att du tittar på honom kontakt, Så...
Jag skulle börja att träna så här med Kosmos.
När ni varit på en härlig promenad så vet vi att han skall vila en stund. Ja öppnar bilen och sätter honom där i buren för att få sin vila. Hur lång tid han skall vara där vet bara han. Låt han vara där tills han blir tyst och minst 15minuter till så han hinner sova sin skönhets sömn. Om du gör detta varje gång du varit på promenad ett tag så får han in en god vana att få sova en stund efter promenaden + att han vänjer sig vid bilen.
Att han är en utmaning för er är egentligen den att han inte ger dig kontakt gratis utan du måste jobba hårt för att få kontakt av honom. Det känns alltid svårare att träna när hunden inte har så mycket behov av den varan. Det är bra att träna att han inte får gå ut genom dörren eller sin mat osv. utan att han ger er kontakt. Han skall tjäna på att ge er kontakt.
Han har ju dock mycket flock instingt då han är rädd att bli av med flocken ochbli lämnad ensam, så det finns mycket att jobba med.
Ha´dé! //Tina
Att Kosmos kommer att bli er bästa medlem i er flock tvivlar jag inte på. Då ni verkar ha den rätta viljan att få honom att förstå hur ni vill att han skall föra sig.
SvaraRaderaDär emot att nu skaffa en till hund är kanske inget som jag rekomenderar då det blir ännu svårare att få honom att ty sig och ge er av sin kontakt. Det är lätt att då pratar hundarna enklare men varandra framför allt om de är unga båda två.
Nej, se till att ni får till Kosmos som ni önskar och skaffa en till senare.
Vi ses i veckan som kommer! Lycka till!
Hej!
SvaraRaderaTack för alla tips, ska jobba på efter vad ni sagt.
Tänkte bara på promenaderna, jag uppfattade det som att jag inte skulle ta så långa promenader utan jobba kortare stunder med att få kontakt, ungefär som vi gjorde i onsdags. Så det har jag gjort idag och då har jag lättare att få kontakt med honom. Igår därimot gick vi promenader och då var det inte många gånger jag fick någon kontakt och det var dragigt och oroligt i kopplet.
Fast behöver de inte lite längre promenader varje dag, även om de är valpar?, men det är just med dem som kosmoz och jag har problem.
Men hur var det ni menade att vi skulle göra?
Ha en trevlig helg så ses vi!
/Malin.
Hej Malin! Jag vill bara sända några uppmuntrande ord till Kosmoz matte, eftersom vi också haft ett "monster"! Vår allra första hund kom till oss 5 mån. gammal. Hon var en vacker Gordontik med,skulle det snabbt visa sig, ett knepigt psyke.Hon hade nästan inget behov av kontakt, varken ögonkontakt eller kel,hon var dålig på att äta och ointresserad av godis.Med andra ord, SKITSVÅR att jobba med!Hon åt allt hon fick tag i,t.ex. 2 volvobilar,skor, böcker,kläder samt hallinredningen mm.Vi kämpade som galningar,oerfarna som vi var av valpuppfostran och hunddressyr,var med på kurser och träningar, men hon blev bara stressad av alla främmande,LÄSKIGA, hundar och människor så det var svårt att lära henne saker.Men vad gjorde vi då, med detta monster? Jo, vi tränade kontakt JÄTTEMYCKET!Vi fortsatte att dressera henne, fast det gick så dåligt, och sakta,sakta kom hon ut ur sin"bubbla" och börja lyssna- och även lyda.Vi har jagat med henne i långlina (nån jaktdressyr fick vi inte till) och det funkar för oss.Och hon har blivit en riktigt mysig familjemedlem som vi ÄLSKAR!Hon går lös hemma på gården hela dagarna, och går inte ner till vägen ens om det kommer hundar ( vi bor ca. 20 m från vägen).Vad mer kan man begära? Ja, det skulle va att hon inte hoppade lika högt som riporna!!Lycka till! Och ge inte upp!Hälsn.Stellas matte Anna-Clara
SvaraRaderaTack Anna-Clara!
SvaraRaderaKänner mig genast mycket hoppfullare, ska tänka på dig nästa gång jag vill skicka tillbaks Kosmoz eller sätta mig ner och grina.
För det var väl trots allt någon mening med att vi fick just honom och inte den där medgörliga, mjuka lite undergivna hunden jag hade tänkt mig.
Så jag ska köra mycket kontaktövningar och kämpa på för allt vad jag är värd. För han är ju faktiskt super mysig, emellanåt.
(Bara grina lite, ibland.)
STORT TACK!!!!
Vänliga hälsningar,
Malin.