Stockholm igen!

Nu var det på ett fantastskt bröllop på Öster Malma. Sagolikt!

Det var en då, för 10-13år sedan en mycket ung kille vid Micke som var i behov av en jaktkompis. Det blev efter ett lån till fjälls klart att de skulle bli ett radar par.

Han släppte Gordonsetter Ingo i skog/fjällen nära Hotagen och efter en halvtimme så ringde telefonen. Han, han stod, vi gick... upp for.. en tjäder..

EN TJÄDER! och och skott.... Han var så duktig. Han bara låg där!!!!

Han måste bara vara min!!! Det gick nästan inte att höra vad han sa för att att han pratade så fort.

Sedan kom det, -Undra vad mamma kommer att säga! Hur skall jag lägga fram detta på bästa sätt. Jag måste få tänka ut ett sätt som hon inte kan neka till.

Mamma Ann-Magret kom sig att så småning om att bli den som mest såg till att Ingo fick allt han behövde. Grabbarna fick en hel del på näsan om Ingo var mager efter fjällturerna. Det vet vi ju alla som håller på att det är en omöjlighet att hålla hull efter 5 dagar på fjället.

Enligt henne finns det bara en ras.

Jag skulle nog kunna utnämna henne till ambassadör för Gordonsetter.

Alla jakt historier som sedan kom sig till eftersom åren gick är av den digniteten att man skulle kunna skriva en tjock bok där allt ingår. En mycket rolig, jobbig, spännande, snöig, men framför allt varm bok.

Det var en höjdare att nu se lill-Micke stå där så fin och säga JA! i kyrkan till Cicci.

Många lyckönskningar! //Thomas & Tina