Smyg på tjäder´n vid spel!

Förväntansfulla och lite fnittriga klev två vuxna karlar ut i skogen på ett riktigt äventyr. Vi var beväpnade till tänderna med Nikon-kameror, extra Nikon-objektiv, kikare + lite käk och god dryck. Efter en lång vandring på ca 300 meter intog vi en bekväm position vid elden och väntade och väntade men ingen tjäder behagade flyga in till spelplatsen. Dom är säkert här i morgon bitti sa vi innan vi somnade i Kari´s nyinköpta Hillebergtält. Revelj 3.30! Aldeles tyst ute, inte ens ett lite fågelpip. Klockan fram en timme, då hörde vi en hackspett trummande i fjärran och orrarna började spela men ingen tjäder. Ställde fram klockan till 5.30 men inget kluckande, knäppande eller klunkande. Kanske är det lite tidigt på året men jag har för mig att vi varit ute och tittat och lyssnat tidigare år med gott resultat. Vi provar igen en tur nästa vecka.

Ja, så var det det här med att ta sig fram obemärkt mot en speltjäder. Tjädern är oerhört uppmärksam framförallt på ljud. Knepet är att stå alldeles still när tjädern är tyst, knäpper eller låter fram det karakteristiska klunkande ljudet som hörs långt ner i magen från fågeln. När den övergår i ett extas liknande tillstånd så har den ingen koll utan då springer man fram några meter. På så vis kan man komma väldigt nära. Man skrämmer den naturligtvis inte utan man backar undan på samma sätt som man gått emot tjädern. Det är skådespel som inte liknar nå´t och minnena från tjäderspel etsar sig fast i minnet för evigt. / Thomas
Ps Hunden lämnar vi hemma!