Vi tränar ju här hos oss mycket och pratar en del med våra kurs deltagare om vitsen av att lära hunden att bli en följare i många situationer. Vill då att ni skall se en av fördelarna som visas på bilden här ovan.
Jag tänkte inte på det så noga då Kari satte in bilden men nu några dagar senare så fick jag tid till reflektion.
Det är packad snö, nerför och på skrå!
Det kan gå undan det, vill jag lova!
Om hundarna är tränade att följa i vanliga fall på promenaden så är det ju självklart att den skall göra det även på fjället.
Man ramlar inte över sin hund i nerförsbacken om den fastnar och det blir stopp. Plus att det är skönt att få åka skidor själv utan att hundarna drar hit och dit.
Men, ni kan inte kräva det på fjället om ni inte nyttjar det ofta även på vanlig promenad. Det gäller att göra hunden van vid att vara följare innan man behöver nyttja det som mest för då blir det jobbigt att få till det.
Idag ligger jag hemma i mag åkomma. Inte så kul kan jag lova!
Men jag skall prova att gå upp och utfordra hästarna.
Gör det innan jag provar att äta något tror jag!
Mors mors!!
Det skall inte vara någon skillnad om hunden är lös eller i koppel. Den skall vara en följare av sin förare ändå. Så mycket enklare om man tränanr in det. Du tjänar både praktiskt och även ledarskapsträning med kontakt och samarbete på topp. Bra sak att träna på om kontakten inte riktigt är som den skall. Ha de!
SvaraRaderaHalloj!
SvaraRaderaUhh - magåkommor är vidiriga saker!! :( Hoppas du blir piggelin snabbt!
Det här med att följa är ju helt fantastiskt - och det ser så enkelt ut när det funkar & det är ju säkert enkelt egentligt. Efter att vi varit hos er funkade det riktigt bra att ha Viggo bakom.....men någonstans på vägen måste vi ha blivit otydliga! Det började väl med att jag tyckte det kändes trevligare att ha honom vid sidan än bakom men jag visade att han inte fick vara framför utan bara med sitt huvud vid mitt ben. Här någonstans började han sedan slira - när jag skulle rätta honom hoppade han åt sidan istället för bakåt osv. I koppel är det fortfarande lite diskussioner vid promenader om var han ska befinna sig. Är vi skogen där det är snårigt eller på en smal stig är det lättare. Jag retar mig på att vi inte lyckats behålla den där självklarheten i positionen!!!! När han är lös går det mycket bättre - då säger jag bara "gå här" och så håller han en bra poisition vid sidan. Hur ska vi göra för få rätsida igen?? Tycker ju att vi korrigerar men bevisligen är vi inte tydliga nog! Behöver lite inspiration & tips!!
KRAM KRAM - vi ses i mars!! :)
Hejsan Åse!
SvaraRaderaDet som jag tror att du skall tänka på är att vara tydlig med det som du gör. Alltså har han varit nöjd med att bara komma undan dina rättningar. Inte fått visning av dig vart du vill att han skall vara. Du kanske kunde hålla in honom lite när du rättar så att han inte bara kommer undan. på så sätt så nöjer du dig inte med att han hoppar undan från dig. Vilket han nu gör, eller hur!!?!
Visa VART du vill att han skall vara tydligt och beröm mycket när han är där han skall vara. Du behöver inte plappa om honom då utan titta i riktining dit ni skall och låt go med rösten så förstår han nog att han är rätt.
Annat som jag skulle tro är att du ev pratar lite mycket med honom när ni går. Om dit och datt! Hiii!!
Det gör också att han både inte uppfattar när han får beröm och att han vill fram och söka kontakt hela tiden. Prova att vara tyst och visa och beröm en lite sväng när han är rätt. Men håll in lite i kopplet när du rättar och visar.
Jag bråkar/tjatar inte så mycket och ofta utan säger till en gång ordentligt sedan är det nog.
Träna inte så mycket olika saker ett tag utan välj bara detta när ni går på promis. Då blir det inte så svårt för honom att orka och förstå. Lycka till!!
Klappa, skall det ju vara så klart!
SvaraRaderaTack för din feedback! Jag ska göra så gott jag bara kan & har vi inte fått till det tills i mars när vi ses får du ruska om oss & visa igen hur vi ska kunna vara tydligare.
SvaraRaderaJag har försökt vara tyst & använt min kropp för att visa vad jag menar men världen är så spännande och vips är det som att han glömt vars det var jag ville ha honom. Särskilt när han hamnar långt ut från mig, då blir det lätt att han kommer framför och det blir svårare att korrigera eftersom han är långt ut. Ska jag tillåta att han snosar och upptäcker världen eller ska man ha ett läge där det enda som gäller är att följa och inget annat? Nu kan han vara jätteduktig men så är det nåt som luktar gott & så tappar han bort sig.
jajaj...övning ger färdighet! Nu ska här promeneras.
KRAM